Quendi: Religion

From Sanctera
Jump to: navigation, search

Nyckelord: Nolmë, jakt, hämnd, Alvá, inget dyrkande

Nolmë

Quendi följer guden Nolmë - den hämdlystna och hornkrönta jägaren som skapade världen. I alla fall om en frågar quendi. I tidernas begynnelse sköt hen ner stjärnor från himlen och skapade av dem de första quendi. Skogsrån, féer, nymfer och andra skogsväsen är de barn som Nolmë sedan fick med skogen, och därför gör varje quendi bäst i att hålla sig väl med dem. Nolmë ska inte dyrkas - människor som dyrkar sina gudar är inte bättre än de slavar som de håller. Att dyrka en gud är att underkasta sig, göra sig till ägodel. Däremot ska Nolmë äras, för hen är alla quendis äldste. Olika klaner ärar Nolmë på olika sätt, men vanligt är offergåvor vid Alváträdens rötter och böner över dödade människor.

När en klan kommer till en ny plats offrar de till Nolmë, och lämnar en bön för att hen ska vaka över platsen och ge goda jaktmarker. De slår inte läger förrän Nolmë har gett ett tecken på att de får stanna. Människor är inte av Nolmë; de är smuts. För allt det onda människorna har gjort mot Nolmës mest älskade folk har den behornade svurit hämnd. Det har lett till att ett människoliv inte har något värde för de flesta quendiklaner, annat än som offer. Det har också lett till att hämnd som koncept är heligt – att hämnas en oförrätt är att ära Nolmë. Bit för bit betalar quendi tillbaka den stora skuld som mänskligheten har till skapelsen.

Alvá

Det allra heligaste för quendi är de gamla träden Alvá. De är de sista levande spåren från tiden då alla quendi var fria och ännu inte var ett krossat folk. Alvá blir svårare och svårare att finna, och därför väljer quendi för det mesta att istället offra till det äldsta trädet i närheten. Vid träden är det absolut förbjudet att prata människospråk. Får ett Alvá höra för mycket av människornas språk och för lite av quendispråk så kommer det att börja glömma. Eftersom bara de äldste talar quendis gamla språk, och till och med de endast kan ett fåtal ord, är det därför ofta alldeles tyst runt träden.